Nationella idrottarenkäter som stöd för utvecklingen av verksamhetsmiljöer – information om mångsidi

Idrottsakademinätverket har startat en systematisk datainsamling med hjälp av idrottarenkäter. I denna text finns information om enkäthelheten samt centrala nyckeltal från resultaten av 2025 års enkät.

Teman som granskats är idrottarnas välbefinnande, levnadsvanor, tränings- och motionsmängder, uppföljning av utveckling, erfarenheter av dubbla karriärer, idrottsskador och tankar om att sluta idrotta. Den nationella enkäten för högstadieelever genomfördes för första gången våren 2024, och enkäten för andra stadiet i början av 2025.

Arbetet har två viktiga målsättningar. Dels att producera aktuell information till verksamhetsmiljöerna som stöd för utvecklingen av den regionala verksamheten. Dels att samla in omfattande, nationellt jämförbar information om idrottares vardag i hela landet.

Enkäten besvarades anonymt och resultatrapporteringen var automatiserad med hänsyn till dataskyddslagstifting. Våren 2025 svarade cirka 4500 idrottare på högstadienivå och 1600 idrottare på andra stadiet på enkäten.

Grunduppgifter om respondenterna i idrottarenkäterna 2025

Resultat från idrotts- och motionsinriktade högstadier
Totalt erhölls nästan 3000 svar från idrottare vid idrotts- och motionsinriktade skolor. I Olympiska kommitténs riktlinjer för högstadiet har skolmodellerna delats in i idrottshögstadier, motionsinriktade högstadier och näridrottsskolor utifrån verksamhetssätt och kvalitetsfaktorer. Största delen av svaren kom från idrottshögstadier (76,6 procent), men även från motionsinriktade högstadier (18,8 procent) och näridrottsskolor (4,6 procent).

Fenomenet med relativt födelsedatum, som ofta syns i ungdomsidrott, var också tydligt i svaren från idrotts- och motionsinriktade högstadier. Största delen av eleverna var födda under årets första hälft. Födda under årets första kvartal var 29,7 procent, under andra kvartalet 26,4 procent, tredje kvartalet 24,3 procent och sista kvartalet 19,6 procent. Andelen tidigt på året födda var något större hos pojkar än hos flickor.

De flesta eleverna (75 procent) hade i högstadieåldern koncentrerat sig på en idrottsgren, även om 79 procent uppgav att de tidigare utövat två eller fler idrottsgrenar i föreningar. Två grenar utövades av 14,4 procent och tre eller fler av 3,9 procent. Totalt 6,7 procent uppgav att de för närvarande inte utövar idrott i en förening. De mest populära grenarna bland flickorna var fotboll (19,6 procent), friidrott (9,8 procent) och redskapsgymnastik (8,4 procent). Bland pojkarna dominerade ishockey (34,3 procent) och fotboll (33,7 procent). Basket var den tredje största grenen (7,8 procent).

Flickorna uppgav att de motionerade och idrottade i genomsnitt 20 timmar per vecka, pojkarna 22,5 timmar. Flickorna tränade i genomsnitt 10,4 timmar per vecka på träningar ledda av tränare och pojkarna 9,4 timmar. Lärarledd motion, övrig fritidsmotion och egen träning utgjorde i genomsnitt 9,6 timmar för flickor och 13 timmar för pojkar.

Största delen av respondenterna deltog i idrottsakademins eller föreningens morgonträningar en gång i veckan (cirka 39 procent). Två gånger i veckan deltog cirka 26 procent och tre gånger eller mer 8 procent.

Totalt 49 procent uppgav att en idrottsskada eller besvär hade hindrat träning under det gångna läsåret. Vanligast var belastningsskador (57 procent), medan 33 procent orsakats av olyckor. Tio procent kunde inte ange orsaken till sina besvär. Flickorna rapporterade oftare skador, främst belastningsrelaterade. De vanligaste skadorna var knä, vrist/fot och ländrygg.

Olympiska kommitténs idrottshögstadieprojekt (2017–2020) hade som centralt mål att främja kombinationen av idrott och skolgång. Till stor del verkar grunduppdraget ha lyckats, eftersom cirka 85 procent instämde helt eller delvis i påståendet ”Kombinationen av idrott och skolgång fungerar bra”.

Skollägerenkäten
Av de elever som deltog i idrottens skolläger svarade totalt 1082 personer. 40 procent gick i årskurs 7, 35 procent i årskurs 8 och 25 procent i årskurs 9. Även här syntes det relativa åldersfenomenet, om än svagare än i skolmodellen. 27 procent är födda i januari–mars, 27 procent i april–juni, 24 procent i juli–september och 22 procent i oktober–december. Svar kom från deltagare i tio olika idrotts- och utbildningsinstituts läger.

Respondenterna representerade 33 olika idrottsgrenar. Största delen (73 procent) uppgav att de för närvarande utövade endast en gren i förening. Två grenar rapporterades av 25 procent och tre eller fler av 2 procent. Den totala motionsmängden var i genomsnitt 18 timmar/vecka, varav cirka 8 timmar ledd träning. Över 60 procent uppgav att de motionerat minst en timme varje dag under veckan och de flesta hade 3–4 ledda träningar per vecka.

Skador var också vanliga bland skollägerdeltagarna. Nästan 50 procent rapporterade en idrottsskada eller besvär under läsåret, varav över hälften var belastningsrelaterade. Vanligast var knäskador (164 fall), därefter fot- och fotledsskador (109) samt ländryggsskador (64). Över 30 procent uppgav att skadan hindrat full träning eller motion i mer än två månader.

Målet för den nationella skollägerverksamheten är att stödja ungdomar i deras idrottsliga utveckling och brett utveckla deras färdigheter. Enligt deltagarna har detta lyckats utmärkt – motivationen för träning har ökat och de har upplevt stor nytta av att utveckla färdigheter för att växa som idrottare. Respondenterna rekommenderar starkt deltagande till andra och är mycket nöjda med sin egen medverkan.

Enkäten för andra stadiet
Av de knappt 1600 svaren kom cirka 82 procent från idrottsgymnasier och 18 procent från yrkesutbildningar.

Den idrottande studerandes vardag är ofta en balansgång med scheman. Enligt enkäten sov respondenten i genomsnitt 8 timmar, använde digitala enheter för underhållning 3 timmar och 45 minuter, tränade 2 timmar och 45 minuter och studerade självständigt 1 timme per dag. Resor mellan träningen, hemmet och skolan tog i genomsnitt 1 timme och 15 minuter per dag.

Både kvinnor och män uppgav att de motionerade och idrottade totalt cirka 19 timmar per vecka. Kvinnorna hade något mer tränarledd träning (12,5 timmar/vecka) än männen (12), medan männen uppgav något mera egen träning (4 timmar/vecka mot 3,3). Båda könen uppgav i genomsnitt 3 timmar/vecka övrig motion. De största grenarna var fotboll (cirka 269), ishockey (cirka 222) och friidrott (cirka 164). Skillnader i träningsmängd syntes naturligt mellan olika grenar, med särskilt höga mängder i gymnastik, skridsko och golf.

För idrottarens välmående och utveckling är det viktigt att kunna träna frisk. Totalt 51 procent uppgav att skada eller andra besvär hade hindrat träning under läsåret. Vanligast var belastningsskador (55 procent), medan 39 procent berodde på olyckor. 7 procent kunde inte ange orsak. Kvinnor uppgav oftare skador än män, och deras skador var oftare belastningsrelaterade. De vanligaste skadorna var desamma oberoende av kön: ländrygg, fotled och knä.

En kärnuppgift för idrottsakademisystemet är att möjliggöra målmedveten träning och studier, det vill säga en fungerande dubbelkarriär. Nästan 87 procent instämde helt eller delvis i påståendet ”Kombinationen av idrott och studier fungerar bra för mig”. Cirka 28 procent av gymnasisterna upplevde att idrott hindrade studierna, medan motsvarande andel i yrkesutbildning var 16 procent. Upplevelsen att studier hindrade idrotten var 22 procent bland gymnasieelever och 18 procent bland yrkesstuderande. Cirka 20 procent uppgav att de under det senaste året övervägt att sluta med målmedveten idrott.

Idrottarenkäternas framtid
Även om syftet med enkäterna är att stöda verksamhetsmiljöernas egen kunskapsinhämtning, har det nationella akademinätverket samtidigt fått värdefull information om finländska idrottare. Hittills har ett par större rapporter sammanställts, som analyserat resultaten regionalt, könsvis och efter idrottskategori. Nationella resultat har redan presenterats på några seminarier och möten, och i framtiden kommer de sannolikt att ge ett ännu bättre stöd för utvecklingen och beslutsfattandet kring dubbelkarriär på nationell nivå.

Fördelarna med de nuvarande enkäterna är enkel upprepbarhet, användbarhet och kostnadseffektivitet. Tack vare nätverket samlas svar från olika idrotter och verksamhetsmiljöer och ger en bred bild av urvalsskedets idrottares vardag och erfarenheter. I framtiden skulle enkäterna också kunna ge ännu bättre information om olika faser i idrottskarriären och fenomen, om svaren kunde samlas in med identifieringsuppgifter, till exempel sport-ID via Suomisport.

Enkäterna besvarar inte alla kunskapsbehov, men de fungerar för att skapa en helhetsbild av dubbelkarriär och utvecklingsområden både nationellt och regionalt. I bästa fall ger de också värdefulla insikter till projekt som planeras eller pågår, med fördjupad inriktning på idrottens och prestationens kärna.